nu har jag fått nog, jag har nåt till denna jävla gränsen då jag bryter ihop.. 

enda sen 5an har jag strävat efter något som inte ens existerar.. perfektion.

hela min värld bara rasar samman när jag inser hur dum jag har varit

jag är helt jävla dum i huvudet, jag har alltid varit för snäll och folk har utnyttjat mig för detta, jag fixar och donar hela tiden, men ingen som uppskattar det, jag försöker göra det som är bäst för alla andra men tänker aldrig på mig själv, jag skäms över detta för det börjar gå över styr nu.. allt detta jävla tjat hela tiden, "lisa, fixa de", "kan inte du fixa det då?" blablabla.. 

sen mitt jävla utseende.. jag går bara mer och mer upp i vikt och jag försöker dölja det men det funkar inte längre.. helvete! vet att inte utseendet spelar någon roll, enligt alla men ALLA är utseende fixerade.. alltid är det något fel på något, "åhh jag är så tjock, jag väger 50 kg" bara massa jävla bullshit! handlar bara om uppmärksamhet! 

fasten detta så ska man vara nöjd med sig själv, det är nummer ett! 

och jag är verkligen inte nöjd med mig själv. jag skäms hur jag ser ut.. det gör jag verkligen, och på grund av detta och många andra saker så försöker jag dricka bort problemen.. det är en lösning för tillfället men sen är det samma visa dagen efter att jag mår dåligt, dom säger att alkohol inte löser några problem men det gör det! för stunden iallafall! 

jag orkar verkligen inte mer.. all jävla skit hela tiden tar all min energi..

klart slut, haj.